Long time no seen…
Har ju inte haft varken tid eller lust att blogga. Men nu tänkte jag skriva av mig lite grann.
Det har väl varit en rätt händelserik Majmånad. Sista april satte jag mig på bussen med mina underbara körkompisar från Veni Vidi Canti och åkte mor Skåne. Vi klev av bussen vid 23 tiden på fredagkvällen. Jag sov i samma rum som Lisa,Maggi,Lotta och lilla Hanna. Tusen tack för några helt galna kvällar av kiknanade skratt….Vi åkte ner till Skåne för att sjunga dels en gospelkonsert tillsammans med Core Gospel (minns inte var de kommer ifrån,tyvärr) som vi hade på lördagskvällen. Sedan hade vi 2 musikgustjänster på söndagen. Gospelkonserten hölls i Önnestads kyrka på lördagskvällen och det var hur kul som helst!! Tack Core Gospel. Jag vill också tacka mor och far Aase (våran körledares föräldrar) för en fantastisk middag hemma hos dem efter konserten. Ja för hela deras gästvänlighet. Förresten icke att förglömma Karins syster och man som tog med oss på en promenad i Kjugekull och så grillade vi korv hemma hos dem. Helt fantastiskt!!
Veni Vidi Canti , Västerås och Core Gospel från Skåne
På söndagen var det frukost tidigt och sen en tur till Näsums Kyrka för en Gospelmässa och sedan var vi iväg och sjöng i Oppmanna kyrka på kvällen. När vi hade sjungit klart där så åkte vi vidare till Byakrogen för en kväll med alla inkluderat Karins familj. Där åt vi en helt fantastisk grillbuffe och äppelkaka ,kaffe.
Några härliga sångfåglar sittandes på Byakrogen (mina bordskompisar). Den här resan har varit helt underbar man har fått lära känna så mycket nya människor,skrattat mycket och så kom det även en tår…Men STORT STORT TACK till resegruppen!!!
Nu till det som är vår verklighet just nu. Vi har blivit med en 3 1/2 åring inom loppet av 4 dagar kan man säga. Förra veckan ringde de från socialtjänsten och undrade om vi kunde tänka oss att hjälpa dem med en placering av denna lilla flicka. Och vi stötte och blötte lite grann eftersom vårat första uppdrag blev som emotionellt jobbigt och hela situationen var jobbig. Men vi enades om att försöka. Jag ska säga att det är inte lätt att vara förälder då man aldrig har haft egna barn ,men det kommer nog att gå bra. Vi vet inte säkert hur länge hon ska stanna hos oss men minst 3-4 månader är det sagt iaf. Hon är en frisk fläkt som är väldigt pratglad och gullig (inte partisk alls). Så i måndags eftermiddag så hade vi med oss flickan hem efter mötet så det har gått väldigt fort allting vill jag lova. Det fungerar bra hittills…en liten bestämd fröken..=)
Sedan det andra som har hänt är att vi är med husvagn/sommarställe oxå!! TACK Madde,Mange för det. Vi kommer att vara därute så mycket det bara går. Visserligen är det kanske inte så bra att vara där om det regnar men ändå ett andrum är det…=)
Nu är det lite uppdaterat om vad som hänt i våra liv under den senaste månaden.
Må så gott alla glada!!
Ni kommer att klara det galant – att vara fosterföräldrar till den lilla tjejen.
Det är alltid otroligt energikrävande när det kommer nya fosterbarn (även för oss som var föräldrar innan).
Det tar ju lite tid att “komma underfund med varandra” och skapa sig rutiner som fungerar för just er.
Jag är så glad för er skull och ger er mina varmaste gratulationer och lyckönskningar.
Jag finns här om ni behöver råd och stöd.
// Kram Barbamamma
Jag tror också att det kommer att gå bra. Att ansvara för ett annat liv är ju inte lätt oavsett om man fött det själv eller får ha det till låns under en tid. Det handlar ju mycket om att lära känna varandra och ni kommer att lära er det är jag säker på! Lycka till och kramar!